1. Metal Gear Solid 4
Efter att nu ha experimenterat med en topp-10 lista, så vet jag vad jag ska hålla mig borta från i framtiden. Nej, det var inget vidare kul. Jag kom på mig själv att listor i bloggar fyller samma funktion och mening, som en ensam droppe vatten i en öken. Måhända lite gulligt, men på det stora hela totalt meningslöst. Det blir bara värre av att man måste rangordna spel. Har jag haft mer kul med Metal Gear Solid 4 än vad jag har haft under de åtskilliga timmarna som jag har spenderat med Fallout 3? Tycker jag att spelmekaniken bakom World of Goo är mer innovativ och nytänkande än den i Little Big Planet? Det skulle vara intressant om man kunde mäta det..
Vad jag däremot vet, är att Metal Gear Solid 4 är ett förbaskat bra spel. Det är svårt att inte bli imponerad av produktionen i helhet, där känslan för detaljer är så svindlande hög att man inte kan låta bli att stanna på vägen och bara titta. Såvida man faktiskt inte redan tittar, på någon av spelet otaliga filmsekvenser. Sedan serien förärades ändelsetiteln ‘Solid’, så har allt mer fokus lagts på att skapa en perfekt passiv upplevelse mellan spelmomenten. Man behöver knappt vara intresserad av handlingen för att låta sig ryckas med av presentationen.
Men när ridån har gått ner för stunden och man greppar handkontrollen, så märker man snabbt en drastisk skillnad mot tidigare spel i serien. Allt känns så mycket mer följsamt och logiskt. På det hela verkar kontrollen vara mer anpassad för strid, än vad den är för att tassa omkring försiktigt på slagfältet. Något som fortfarande fungerar på ett belönande sätt, men som inte heller straffar särskilt mycket om du skulle råka att störa en mindre armé av hejdukar. Men det viktigaste är ändå att man inte längre behöver utföra ett grepp värdig en kampsportsutövare, för att kunna gå och sikta samtidigt. En fin utveckling.
Näst upp kommer en lista ett inlägg, som behandlar de bästa nedladdningsbara spelen som jag bekantat mig med under 2008. Kanske upptäcker du något som du har missat.
