2. Fallout 3
Om man väljer att syna Fallout 3 riktigt noga så märker man snabbt att det lider av en del smärre tekniska problem. Det är lika lätt att besegra super mutanter, som det är att fastna i en texturspricka och aldrig komma loss. Karaktärerna är till synes lika känslomässigt döda som de är animerade, och har man tur så får man se en av dem sjunka genom golvet i en vacker piruett. Men sätts det i perspektiv till hur stort spelet är, och hur mycket det finns att upptäcka så är det en droppe i det grötskimrande, radioaktiva havet.
Fallout 3 handlar mycket om att göra vad som än faller en in. Ofta brukar detta leda till att man vandrar allt längre ifrån huvudäventyrets utstakade orienteringsbana. Då de huvudsakliga uppdragen går att beta av relativt snabbt, finns det åtskilliga sidouppdrag och händelser som bidrar till att öka på spelklockan.
Men det viktigaste med världen i Fallout 3, är varken hur den ser ut eller hur många timmar man kommer spendera i den. Utan hur man som spelare väljer att interagera med den. Även om de flesta problem man ställs inför kan lösas genom att klämma på avtryckaren till sitt vapen, så kan man tackla spelets utmaningar på en mängd olika sätt. Skillnaden mellan att lösa en konflikt på ett gott eller ont sätt känns lagom varierad för att det ska vara värt engagemanget, och det är allt som ofta enkelt att se vilket val som kommer leda dig in på vilken väg. När allting fungerar känns det som att man blir ett med Bethesdas framtidsvision. Inlevelsen är total, fram till att spelet får lust att låsa in dig i ett hus utan någon möjlig återvändo.
