Infinite Health

09. Grand Theft Auto IV
GTA IV var under de tidiga månaderna i 2008 själva benämningen på längtan. Folk väntade, suktade och hamrade kollektivt sönder internet så fort en ny trailer dök upp. Något av det bästa och värsta ett spel under produktion kan utsättas för. Givetvis längtade jag också. Med rätta.
Niko Bellic kändes ny och fräsch som protagonist i ett nytt GTA. Någon som skulle lämna ett djupare intryck på en, kanske även sympatisera för. Spelet kom ut, och man märkte snabbt att Niko i grunden var en rätt tragisk karaktär. Man vill gärna hjälpa honom ur de diverse bisarra situationer han ständigt hamnar i.

Liberty City är en vidsträckt stad som bjuder på såväl liv, som på bilduppdateringsproblem. Under hektiska sektioner i spelet blandade sig gärna alltihop, likt en grå soppa. En illasmakande soppa. Under nättarna fick man nästintill treva sig fram i mörkret, eller sätta televisionens ljusstyrka på 100%.  Men utöver dessa små blessyrer, så finns det saker jag har ännu större problem med. Såsom spelets checkpoints, eller snarare den totala avsaknaden av dessa. Att gå igenom ett uppdrag på 20 minuter för att råka bli påkörd av en vilsen trafikant mot slutet, är inte rättvist. Att sedan bli tvungen att börja om från början oavsett vart man befinner sig, är ondska.

Innan jag satte mig ned med GTA IV, så hade jag inte klarat ett enda spel i serien från början till slut. Efter att ha spenderat mångtalet timmar tillsammans med Niko Bellic så har det faktumet måhända  inte ändrat på sig, men det är utan tvekan den del som lyckats hålla mitt intresse uppe allra längst. Detta främst tack vare de karaktärer som Rockstar har skapat, och de händelser som omringar dem. Men mycket är också tack vare den underbara satir som genomsyrar hela upplevelsen. Under dess starkaste ögonblick så glömmer man lätt bort alla fel och brister spelet besitter, och utan dem hade Grand Theft Auto IV mycket väl kunnat klättra ännu högre på topplistan. Men till Vice City utgåvan vill jag gärna ha en funktion som stänger av mobiltelefonen. Tack.

I den här serien inlägg kommer jag räkna ner 2008 års bästa spel. Jag börjar med placering tio (10), och arbetar mig uppåt. Ett nytt spel för varje inlägg. Varje nytt spel förflyttar sig ett steg högre upp på ”Bra-skalan”. Mycket enkelt.

10. Burnout Paradise
Det tidiga vår-spelet från Criterion, visade sig ha längre ben än någon antagligen väntade sig. Spelet har fått sig ett ordentligt antal uppdateringar under året, och hittills har samtliga varit gratis. Att köra runt i Paradise City är som att insupa en rejäl dos arkad-racing, när den är som snabbast, roligast och snyggast. Burnout Paradise lyckas att leverera en koncentrerad spelupplevelse trots dess öppna natur, med en stad som används dels som ett sätt att ta sig framåt, och dels som en lekplats för trick och stunts.

Att koppla upp sig mot sina vänner kunde inte heller vara lättare. Efter några få tryck på styrkorset är man igång, och tillsammans kan man utforska Paradise City’s alla hemliga genvägar, eller ta sig an någon av de mångtaliga utmaningarna som sätter både individualitet och lagarbete på prov. Burnout Paradise är unikt i såväl presentation såväl som utförande. Det är nämligen ett av få, men förhoppningsvis inte sista spel som finns att tillgå helt via digital distribution på Playstation Network. Spelet kommer även att göra debut på PC under början av 2009. Snart finns det alltså ingen ursäkt, för att inte ta del av gemenskapen i Paradise City.