Efter att precis ha avslutat Subspace Emissary delen I Super Smash Bros Brawl, kände jag för att posta ett litet intrycksinlägg. Den omtalade enspelardelen lyckades klyva mig på mitten, då den ena sidan av mig inte alls föll för konceptet, medan den andra halvan skriker av förtjusning. Förbryllande? Inte undra på. Nio timmar senare försöker jag samla ihop mina tankar.
Helt kortfattat är Subspace Emissary; Melees äventyrsläge 2.0, då det spelas på exakt samma sätt vad gäller scrollande nivåer. Man går från punkt A till punkt B, medan man sätter sina slagskunskaper till nytta. Den avgörande skillnaden är tillägget av bossar och mellansekvenser, men det är också anledningen att jag överhuvudtaget orkat spela vidare. Rent allmänt är hela tillägget väldigt oinspirerande och torftigt. Man springer fram och tillbaka i en plattformsvärld med en spelkontroll som inte alls lämpar sig för den typen av genre. Fienderna i spelet är otroligt generiska och tröttsamma, särskilt efter att man trampat ned 1000+ av dem.
Supspace Emissary sitter även på en mängd missade chanser. Varför inte använda sig av fiender från Nintendos enorma spelarkiv? Visserligen gör både Goombas och Parakoopas entre, men dessa fanns redan med i Melee. Vad sägs om rymdpirater på Metroid nivåerna? Varför inte lägga till Kremlings och Redeads för att liva upp det hela? Det hade känts mer engagerande än att slå ned arga batterimoln.
Det blir heller inte bättre fram mot spelets sista timmar. Det skulle kunna gå att jämföra med Triforce jakten i The Legend of Zelda: The Wind Waker, men mer kommer jag inte att förtälla. Kort och gott är det en stämningsdödare i samma klass. Det känns helt enkelt inte som ett passande koncept för ett Super Smash Bros spel, vilket det kanske skulle ha gjort om utförandet hade varit tajtare.
Kvar är då saker som jag faktiskt blev riktigt glad av, och det är riktigt positiva saker.
Först måste jag nämna de olika bossarna, som för mig står för de mest minnesvärda delarna av själva speltiden. Jag kommer inte avslöja vilka dessa är, dels för att jag inte vill förstöra för de ovetandes skull, och dels för att de spoilerpigga med all säkerhet redan plockat upp den informationen på annat håll. Det är ett mindre antal kära återseende i vilket fall.
Men främst av allt på min lista, ligger alla mellensekvenser.
De är helt enkelt underhållande till den grad att man bara vill rusa runt i rummet och vråla. Särskilt för en som jag; som älskar crossovers. De lyckas verkligen med att mixa och trixa med de diverse speluniversum som presenteras, att det både känns naturligt och intressant. Att se karaktärer från olika spelserier agera mot varandra, är som att se sin önskedröm spelas upp framför ens ögon. Men till slut är detta det enda som håller en fast, och som motiverar att spela vidare.
Nu hade jag visserligen aldrig några högre förväntningar från första början, men jag känner verkligen inte behovet av ett djupare enspelaräge till Nintendos fajtingspel. Allt som allt är det var ett godkänt försök, men hajpen kring det blev för stor för dess eget bästa.
