Infinite Health

Så dök det äntligen upp. Efter att ha våndats över att inte ha fått det veckan innan så kom det till slut. Ironiskt nog skulle det dröja ytterligare två dagar innan jag skulle kunna bryta plasten och inviga spelet. Jag har nu spenderat snudd på fyra timmar i Treasures andra tolkning av Bleach universumet och ska nu försöka tolka mina egna tankar om spelet så här långt.

Redan från start känner man att det kommer krävas en hel del av spelaren om man söker att bemästra det. Det är inte helt enkelt att kombinera attacker innan man vant sig vid systemet och det är inte alltid man känner sig ha full kontroll över sin karaktär i början. Men efter att man suttit med det ett tag känner man mer och mer att kontrollen smälter in i händerna. Att hoppa snett uppåt är däremot en annan historia, och har med mer styrkorset på min DS Lite att göra än något annat. Annars är kontrollen inte att klaga på och attackerna är fördelade på typiskt vis där lätta, medel samt tunga attacker har vardera knappar.

Efter att ha börjat nosa på Arcade Mode och Story Mode känner jag än mer att jag har en utmaning som heter duga framför mig. Spelets huvudsakliga enspelarläge är platsen där man låser upp nya karaktärer och erhåller pengar för att senare kunna spenderas på bonussaker såsom spelets musik och röster, samt nya kosytmer och föremål till karaktärerna. En ansenlig mängd skräp att samla för de som väljer att snöa in sig rejält. Men är det något jag är imponerad av så är det antalet karaktärer som pressats in på kassetten. Jag har förvisso fortfarande en bra bit kvar för att kunna låsa upp samtliga karaktärer, men enligt uppgift ska det innehålla mer än 40 stycken. Att alla dessa är lika unika vore däremot att önska för mycket. Ett antal värdelösa skämtkaraktärer, som sig brukar. Som Kon.

–
Online och trådlös multiplayer finns att tillgå och detta kommer undersökas så fort jag spenderat lite mer tid med spelet. Som det ser ut nu kommer spelet även spara en massa smaskig statistik för allmän beundran. Sådant gillar jag. Men allt i allt känns Bleach DS 2nd, helt klart som en kompetent fighter till Nintendo DS. Något som kanske inte direkt finns i drivor till systemet än. Man behöver inte heller vara insatt i serien med samma namn för att uppskatta titeln. Söker man ett bra fighting spel till sin DS känns detta helt enkelt som ett smart val.