Ofta är de tillfällen när man suckar tungt efter att ha inspekterat sin samling spel. Speciellt nästöversta hyllan. Den kantas av spel som jag borde ha klarat för länge sedan. Spel som jag inte förstår varför jag låter ligga orörda. Jag vill älska dem, klara dem och i efterhand minnas. Men det är svårt. Sugs jag inte in i ett spel med en gång, händer det lätt att det får ligga. Och ligga. Till man efter X antal månader, smått förbryllad, plockar upp det igen och får till insikt att man borde klara det.
Börja om från början är enda alternativet, eftersom man glömt det mesta. Att missa story är en orangefärgad dödssynd. Ett fenomen som mer än ofta gör sig påmind i ett RPG. Efter att ha påbörjat Final Fantasy X för femte gången börjar det känns smått hopplöst. Det blir bara än värre med tiden. Fler spel dyker upp på hyllorna. Nya maskiner måste hyllas med nya spel, medan gamla konsoler hedras genom att försöka snoka upp klassiker jag missat. Till slut sitter man med ett gäng spel utan någon riktig aning om i vilken ände man ska börja. Eller för den delen, sluta. Att avsluta spel är svårt, ibland omöjligt.
Att spelen är grymt svåra är sällan skälet till att jag lägger undan dem. Tidsbristen är min största fiende. Antingen det, eller så är det brist på engagemang. Eventuellt lite grann av båda delarna. Funderade nyss på att skaffa Final Fantasy XII, men ju mer jag funderar på det desto mer idiotiskt känns det. Jag har fortfarande Okami och Bleach DS: 2nd att tänka på. Två aktuella spel, varav det senare snart dyker upp i min brevlåda, som jag måste tilldela min uppmärksamhet. För att inte tala om att jag borde ta tag i saken, och en gång för alla springa igenom ICO och Castlevania: DoS. Högen med spel växer.
Men nu ska jag ut och leta efter Sonic and the Secret Rings. Ska tydligen finnas i butik tidigare än väntat. : (
