Ett spel som alltid lyckats falla bort ur mitt synfält. Jag har tänkt att köpa det ett flertal gånger. Men med mindre lyckat resultat. Det har alltid funnits något bättre, något mer lockade och mer värt min surt förärade pengar runt hörnet. Nu har jag däremot lyckats lägga vantarna på den japanska utgåvan av spelet för ynka $9. Tack Play-Asia!
Spelkonceptet är mycket simpelt och kräver ingen raketforskares intelligens för att greppa. Du springer genom futuristiska korridorer och ödelagda ökenlandskap och mejar ner robotar, punkt.
Huvudpersonen, Vanessa Z Schneider har förutom ett av spelvärldens mest knäppa namn också laser som hon skjuter ur händerna. Dessa attackerar hon de elaka robotarna med, som av någon anledning vill ta kål på henne. Dansandes runt på banan rör sig Vanessa med viss elegans tills man upptäcker de uppenbara stela bristerna i kontrollsystemet. Man kan nämligen hitta sidhoppa vilket försvårar din situation i trångmål. Kombinera detta med kamera som kan ställas in från dålig till värre så sammanfattar det i princip mina klagomål på spelet.
Robotarna du möter i spelet är ganska varierande och har inspirerande design. Bossarna; också robotar, ger intrycket att snubbarna på Capcom verkar rätt begeistrade över sina mekaniska styggelser. Men skalar man bort miljön, och Vanessa har man egentligen ett regelrätt shoot ém up av den klassiska skolan kvar. Jag är svag för sådant.
Det tog mig 1 timme och 54 minuter att ta mig igenom spelet på EASY. Minuten längre på NORMAL. Ja, det är ett kort spel. Spelade igenom det båda gångerna första dagen och låste upp alla hemligheter med en gång. Am I good or what!? Men nu har jag hur som helst klarat det och spelet lär förpassa till bokhyllan under obestämd framtid.
…
Hmm… om jag inte ska ge mig på HARD. =/
